|
I
slutet av 1800-talet rådde en febril byggverksamhet vid Rejmyre
Glasbruk. Då elektrifierades glasbruket från en kraftstation som
byggdes vid Bremyra. Då färdigställdes den unika och för glasbruket
sa viktiga linbanan mellan Rejmyre och Simonstorp. I 1874 inköptes
patenträtten för Sverige att tillverka splitterfritt, härdat glas
enligt de la Bostics patent.
1872 byggdes den första gaseldade glasugnen enligt det patent
som Rejmyra bruk, som företaget da hette, erhållit och som populärt
kallades "gasklockan”. Gasklockan var en stor gengasanläggning.
Det var den nedre hyttan samt Annexhyttan som kom an drivas med
Hyttan efter återuppbyggnaden 1936 1872 utgavs en priskurant som visar att inte mindre än 29 kompletta serviser tillverkades, samtliga med slipade dekorer, facetter eller oliver. Då förutom slipning av servisglas en mycket stor del av produktionen utgjordes av skålar, kannor, pokaler etc. med s.k. "engelsk brilliantslipning", var efterbearbetningsgraden på tillverkningen mycket stor. Anställda vid Rejmyre Glasbruk var 352 personer år 1900.
År 1900 var det nya sliplokalerna färdiga att
tas i bruk. Antalet stationera slipstolar var då 110 enbart i
"1900”, men slipningen av tungkristall gjordes i den västra
delen av nuvarande kontorslokaler. Norr om "1900" fanns
dessutom ett syrepoleringsbad
dar brilliantslipningen polerades.
Den alltmer ökade tillverkningen av sprängt servisg1as gjorde att ytterligare två maskiner för efterbearbetning inköptes år 1910. Samma år inköptes även den s.k. pantografen, som kom att bli en stor faktor inom förädlingen av servisglas. Denna art av förädling, pantografering, var Rejmyre ensam om inom landet, och tillverkningen skedde i "1900". Kring sekelskiftet anlitades en rad konstnärer som ritade förslag till glas i den s.k. "Galle-tekniken" efter dess upphovsman.
Nämnas kan Gunnar G-son Wennerberg, Alf Wallander; Ferdinad Boberg och Anna Boberg. Eftersom ingen av dess konstnärer kunde åstadkomna annat an tecknade förslag, var de helt beroende av en enda persons arbete, den från Kosta glasbruk inflyttade sliparen A.E. Roman. Produktionen blev av denna anledning mycket begränsad. Specielit som Roman även tecknade sina egna modeller. Nar Roman slutade efter några år lades denna art av tillverkning ner.
Det var facett- och olivslipningen samt brilliantslipningen av tung kristall som var den helt dominerande. Slipningen kompletterades nu även med pantografering, som fick en alltmer framträdande roll i efterbearbetningen, speciellt som Rejmyre var ensam om denna tillverkning inom landet. Order på pantograferat glas var mycket stora, vilket tydligt framgår av an pantograferingen fortsatte under tre år efter sprängningen av hyttorna, fram till 1929, för att fylla lovade order. Glasen kom under denna perioden tillverkas vid Eda glasbruk. Det är en industriell historia
av hög dignitet som skrivits i "1900". Mycket av
den kunskap sam här fanns kom sedan att leva vidare vid andra
såväl svenska sam utländska glasbruk. Således fick Alsterfors
glasbruk övertaga såväl kunniga slipare som modeller vad gällde
slipning och syrepolering av tungkristall. Graverade servisglas
gick till Kosta. Till Alsterbro överfördes en kulningsmaskin,
2 facettslipningsmaskiner och 2 olivslipningsmaskiner. Pukeberg
fick prover på samtliga servisglas.
Rejmyre 1932, "1900", Gamla Prästboställe
REJMYRE GLASBRUK- ETT LEDANDE GLASBRUK Arbetarstammen var skingrad, men några stannade i Rejmyre och startade egna företag. Rejmyre Glasbruk var ett ledande glasbruk inom pressglastillverkningen. Många av formarna överfördes till Eda glasbruk där dessa modeller togs upp. Men många formar synes ha skrotats, eftersom någon tillverkning av ett flertal modeller inte kan spåras. Hit hör bl. a. den världsberömda Backarainspirerade Turbinserien, som var ytterst svårtillverkad. Rejmyre hade en speciell mjukpressad glasmassa till denna art av tillverkning och behärskade tekniken. I katalog finns 44 modeller upptagna i Turbinserien. Genomsnittskostnaden för dessa formar torde i dagsaktuellt läge ligger på ca 50.000 kr/st, ett realvärde på ca 2 till 2,5 miljoner kronor.
DETTA DÖLJER SIG BAKOM SLAGGSTENSFASADEN TILL "1900" Pantograferingstekniken synes inte ha överförts till något annat glasbruk. Eftersom Rejmyre Glasbruk var ensam i landet om denna art av förädling forsatte arbetet med pantografering fram till 1929. Glaset tillverkades under denna tid på Eda glasbruk, lokalerna som inte revs 1926 hade nu övergått till ett bolag, ägt av grosshandlare Nilsson, Lotorp. Troligen är att pantografen blivit såld till skrot. Det är en industriell historia av särat och dignitet, som döljer sig bakom slaggstensfasaden till "1900".
|
[ Festvåning ] |